Äger du makten över ditt barns integritet?

Hur många gånger har du inte hört, eller själv sagt ”Gud vilken ful bild du har lagt upp på mig på Instagram, ta bort den!”. Jag har själv tagit de orden i min mun otaliga gånger. Men jag har också blivit ombedd att göra samma sak så många gånger att jag inte ens kan räkna dem. När en sådan situation uppstår är det självklart för mig att ta bort en bild om jag blir ombedd att göra det, och vice versa. Varför är det så? Jo, för att alla individer har en egen vilja och därmed äger de också rätten att bestämma vad som som publiceras på dem på nätet.

Något som inte är lika självklart är hur människor i allmänhet exponerar sina barn i sociala medier. Barn är inte medvetna om och införstådda med vilka bilder vi lägger ut på dem. Därför bör vi ha en frågeställning i åtanke varje gång vi publicerar en bild på ett barn – hade vi godkänt om en vän hade lagt ut en liknande bild på oss? Om svaret på den frågan är ”nej”, då kanske vi inte heller ska lägga upp bilden på barnet. Det är dags att vi vuxna vaknar upp och inser att vi faktiskt inte bestämmer över våra barns integritet. Om de inte är tillräckligt gamla för att bedöma om du som förälder får publicera en pinsam bild eller inte, då får du och vi helt enkelt ta och lära oss att de bilderna inte överhuvudtaget ska publiceras!

I dagens mediesamhälle finns en rådande norm där vuxna människor exponerar barn till höger och vänster. Jag är övertygad om att detta leder till många konsekvenser, i såväl vår samtid som i vår framtid. Än kan vi inte riktigt kan förstå hur dessa konsekvenser kan te sig, då de stora bilddelnings-plattformarna Instagram och Facebook endast har funnits i sju respektive tio år. Detta innebär att de barn som blivit exponerade i dessa sociala medier fortfarande är småbarn, eller barn som nått den ålder där de först nu kan förstå innebörden av de bilder som publicerats på dem. Därför är det först nu som vi kommer kunna förstå vilket resultat denna typ av exponering kan medföra.

Det var däremot inte längesedan som jag läste en artikel i Daily mail (Julian Robinson, 2016) om en 18-årig kvinna från Österrike som stämde sina föräldrar för att de publicerat över 500 bilder på henne. Kvinnan menade att de publiceringar som gjorts av henne har lett till en känsla av att inte bli tagen på allvar av sina föräldrar, vilket har medfört att hennes liv nu känns som en misär då bilderna som lades ut bland annat föreställde pott-träningar och blöjbyten. Kvinnan menar att varje steg i hennes liv har blivit fotograferat för att sedan publiceras. Ur detta hävdar jag att det går att identifiera två väldigt omfattande problem. Det första, och det största ligger givetvis i hur den unga kvinnan känner sig. Hennes föräldrar har alltså tagit sig friheten att fotografera henne i bland annat intima ögonblick. När hon nu är gammal nog för att förstå vad dessa bilder innebär så känner hon sig så pass kränkt att hon valt att stämma sina egna föräldrar. Jag är inte medveten om hennes familjeförhållanden, och vad de har för relation. Men om man ställer sina egna föräldrar inför rätta bör man ändå känna sig djupt kränkt. Det andra stora problemet jag ser i denna situation, som kan komma att bli vanlig i och med den rådande norm som innefattar exponering av barn, är att det blir ett rättsärende av saken. Det är inget vi i Sverige är vana vid, och det är inte något som det svenska rättssystemet är bekant med. Det finns inga tydliga regler som säger vad man får och inte får publicera på barn i sociala medier. Det kan komma att bli ett stort samhälleligt problem om barn känner sig kränkta och ska anmäla sina föräldrar kors och tvärs, vilket jag i och för sig kan förstå att de gör.

Nu är det säkert en del som tycker att jag är hård mot vuxna och att jag drar förhastade slutsatser där jag tror att föräldrar struntar i barns integritet. Det tror jag inte. Jag förstår att exponeringen av barn är kopplad till stolthet, och att man vill visa upp de bästa stunderna i ett barns liv för alla vänner och bekanta. Jag kan köpa det. Men ibland måste vi faktiskt stanna upp och tänka på vilken värld vi lever i. Tyvärr har alla som tittar på bilderna inte goda intentioner. Även fast de har det så är det återigen inte upp till oss vuxna att bestämma vad vi ska lägga ut på våra barn. Jag tycker att det finns en enkel tumregel som människor i allmänhet borde följa,  vilken jag nämnde tidigare men den tåls att nämnas igen. Nästa gång du tar en bild på ditt barn, eller någon annans barn för den delen, försök att vända på situationen – skulle du själv vilja bli fotograferad när du sitter på toaletten? Förmodligen inte. Skulle du vilja att någon lägger upp en bild på din ”gulliga” rumpa? Förmodligen inte det heller. Valet är då enkelt, du lägger inte ut bilden, så är det bara.

Artikel 16 i barnkonventionen säger ”Inget barn får utsättas för godtyckliga eller olagliga ingripanden i sitt privat- och familjeliv, sitt hem eller sin korrespondens och inte heller för olagliga angrepp på sin heder och sitt anseende” (barnombudsmannen.se). Detta kan tyckas vara en något luddig regel, då den förmodligen främst är menad att fungera i fysiska situationer. Men det går precis lika bra att applicera på barns rättigheter online. ”Inget barn får utsättas för […] olagliga angrepp på sin heder och sitt samvete. I det fysiska livet blir detta mer självklart. Om en förälder exempelvis skulle ta med sig sitt nakna barn till affären skulle man enkelt kunna avgöra att det vore att bryta mot barnkonventionen. Men att lägga ut en bild på en naken rumpa på sociala medier verkar helt okej. Hur kan det vara okej? Med en liten stund av moraliskt tänkande kommer nog en del faktiskt inse att handlingar som dessa är helt uppåt väggarna.

Ett litet barn har inte koll på vad sociala medier är, och än mindre koll har ett litet barn på hur hen blir exponerad av vuxna i sociala medier. Det är här allting blir så oerhört snedvridet eftersom ett barn inte kan tala om att dennes heder påverkas. Barnet är ju så pass litet att den inte ens vet vad heder innebär. Jag läste nyligen ett gammalt blogginlägg av Cissi Wallin (2015) där hon ifrågasätter huruvida vi exponerar våra barn för mycket eller inte. Wallin menar att hon inte lägger ut några nakenbilder på sitt barn. Dock fördömer hon inte heller föräldrar som faktiskt gör det då hon menar att nakenhet borde avdramatiseras. Jovisst, Wallin har väl rätt i att nakenhet borde avdramatiseras. Men inte på barn, och särskilt inte när de själva inte är medvetna om att de bidrar till en avdramatisering. Det här är en så oerhört naiv inställning som gör mig så upprörd. Cissi Wallin är en känd medieprofil, och hon om någon borde veta hur nätet fungerar. Det fullständigt kryllar av människor som ser barn som sexuella objekt. Dock har jag ingen  statistik angående hur många nätpedofiler vi har i Sverige. Men det behöver ju inte ens röra sig om personer endast i Sverige som har fel intentioner när de ser en bild på ens barn. Eftersom att Facebook är en global plattform med rättigheter till allt det material vi lägger upp, innebär det i princip att alla sexualförbrytare i hela världen kan få tillgång till de oskyldiga bilderna på barnet… med den gulliga lilla rumpan.

I ett blogginlägg diskuterar Eva Gunnarsson (2016) huruvida barn bör godkänna bilder innan de publiceras på sociala medier. Vidare citerar Gunnarsson Malin Wollin som menar att rädslan för att lägga ut bilder är överdriven och kan leda till att föräldrar blir överbeskyddande. Vidare hävdar Wollin också att man själv bäst avgör hur man vill visa upp sina barn. Å ena sidan tycker jag att tanken är god då barn i ett tidigt stadie behöver förstå vad Internet och sociala medier är eftersom att det kommer att utgöra en oerhört stor del av deras vardag och liv. Men å andra sidan håller jag absolut inte med om att man själv avgör hur man visar upp sina barn. Om du är förälder till ett barn, så betyder det inte att du äger rätten över ditt barns integritet. Att säga att du själv bäst avgör hur du vill visa upp ditt barn bidrar till ett paradoxalt ställningstagande. Anledningen till detta är att du själv, exempelvis om du har en dotter, senare i hennes liv kommer att förklara för henne att hon äger rätten till sin egen kropp och att hon själv bestämmer vem som ska få röra den och så vidare. Men om du däremot har lagt upp en massa bilder på ditt barn med naken rumpa och sittandes på pottan så har du ett stort problem. Ditt barn kommer att fråga sig vem som egentligen äger henne och hennes kropp – du eller hon själv?

 

Källor:

http://mama.nu/artiklar/postar-du-bilder-pa-barnen-utan-att-fraga-du-ar-inte-ensam/

http://blogg.mama.nu/cissiwallin/2015/05/13/exponerar-vi-vara-barn-for-mycket-pa-natet/

https://www.barnombudsmannen.se/barnombudsmannen/barnkonventionen/konventionstexten/

http://www.dailymail.co.uk/news/article-3788817/Daughter-18-sues-parents-posting-embarrassing-photographs-child-Facebook.html

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s